Kapitel 1
Confession

De båda sprang emot mig och jag bara stod där med öppna armar och log. Nicole och Mary kramade om mig och skrattade av lycka. Det hade varit flera veckor sedan vi träffades sist. Sommarlovet hade varit så trist och långtråkigt. Det enda vi kunde göra för att få kontakt med varandra var att chatta med på MSN eller Facebook.
Som ni förstår bodde vi väldigt långt ifrån varandra och träffades endast i skolan, då vi går på en internatskola i England.

-  Alice Carter, Nicole Smith and Mary Newman, it’s time to start class!

-  Yes, of course, Mrs. Brown. We’re coming.

Vi gick in i klassrummet och satte oss på våra platser. När alla hade satt sig sade Mrs. Brown:

-  This year some of the third year students from another school will be with us. I hope you won’t mind that they’re here. You shouldn’t ask them why they’re here, it would just be a burden for them.

Som vanligt satt jag vid fönstret och kollade på skolgården och drömde mig bort. Platsen jämte mig var tom eftersom Nicole och Mary satt tillsammans, bakom mig.

-  Alice. Alice? Excuse me, Alice?

Mrs. Brown gick hastigt fram till mig.

-  Alice, did you hear me?

Jag satte mig stadigt på stolen, sträckte på mig och sade:

-  Yes, Mrs. Brown. I heard what you said. Where are they?

Hon pekade mot dörren som öppnades och in kom 5 killar. Sedan kollade hon på mig och det var som om jag visste att det var jag som skulle visa dem runt i skolan, så jag bara nickade. Mrs. Brown gick tillbaka till katedern och presenterade de nya eleverna.

-  Hello guys. This is our class. As you can see, we are not that many students here, it’s because this is a boarding school. Very well. Could you introduce yourself?

-  Sure, Mrs. Brown. Hello everyone! I’m Liam Payne.

-  Hi! My name is Harry Styles.

Jag satt fortfarande och dagdrömde lite.

-  Hey! I’m Zayn Malik.

När jag hörde namnet Zayn spärrade jag upp ögonen och stirrade på honom. Jag vet att jag hade hört namnet förut, men vart då…? Jag kunde verkligen inte komma på något, så jag beslöt mig för att fråga honom efteråt.

-  Hello! I’m Niall Horan.

-  And my name is Louis Tomlinson.

Jag hörde fnissande bakom mig och visste att det var Nicole och Mary, så jag tittade bak och blinkade lite åt dem. Då hörde jag Mrs. Brown säga:

-  Zayn, you can sit beside Alice. She’s right there.

-  Oh, okay. I don’t mind, svarade han.

Han gick med tunga steg mot mig och drog ut stolen bredvid mig och satte sig. När jag kollade på honom hade han ett stort leende på läpparna och jag kunde inte motstå att le lite jag med.

-  Hey, Alice. I really like your hair.

Jag tittade frågande på Zayn. Vart kom det där ifrån, tänkte jag…

-  Huh? Really? Thank you, I guess, svarade jag.

-  You’re welcome.

Nu log han mot mig sådär som han hade gjort när han satte sig. Det var någonting, med det där leendet. Någonting som fick mig att bli alldeles varm inombords. Från ingenstans sade jag…

-  Zayn… Have we met before?

Han kollade på mig med sina stora lysande ögon och svarade…

-  I don’t know… Actually, I was going to ask you the same. It feels like we have met somewhere before.

-  Yes, I feel the same!

-  Hrumph. Alice and Zayn, could you please be quite?

Mrs. Brown stirrade på oss. Jag kände mig alldeles för träffad och stirrade ner på bänken.

-  Sorry, Mrs. Brown. sade Zayn och vände sedan emot mig och viskade…

-  Don’t worry. It’s no big deal.

Jag brukade inte vara den som pratade mycket, så för mig var det väldigt jobbigt. Men nu när Zayn sade det där, kändes det så mycket bättre. Jag försökte få fram ett leende, men lyckades knappt och satt sedan tyst, resten av lektionen.

Efter lektionen var det lunchrast och dags för mig att visa killarna runt. Dock hade några andra tjejer redan hunnit före, så jag struntade i det. Jag, Nicole och Mary satte oss vid bordet som vi alltid brukade sitta vid.

-  Uhm… So girls, what do you think about the new boys? frågade jag

-  I really like that blonde guy. Niall, right? He’s so cute and charming. svarade Nicole hastigt.

-  I like Louis. He’s also very cute and charming and so sexy, haha!  Mary kollade runt lite för att se om det var någon som hade hört henne. Hon var lite mer av den blyga typen.

Nicole och Mary stirrade på mig, som om det väntade på vad jag skulle säga.

-  So, which one of them do you like? I can bet you will say Zayn. sade Nicole och Mary i kör.

-  That’s right. Zayn. I like his mysteriousness. He is beautiful.

-  You think so? hörde jag röster bakom mig som sa.

Fan, alla killarna hade hört. Vad skulle jag göra nu? Jag satt där helt förstenad och ville bara försvinna. Fy vad pinsamt detta var.

-  Hey, don’t worry. It’s not like we will kill you just because we found out that you like Zayn. He’s not even here right now.

Jag kollade förvånat bakom mig. Där stod alla killarna förutom Zayn. Jag samlade mod och frågade…

-  Where is Zayn? I thought you guys were always together.

-  He’s on the toilet. But we got to go. See you girls later!

Jag log emot dem och vinkade.

Skolklockan ringde och skoldagen var slut. Nu fick man göra precis vad man ville, så länge man var tillbaka till klockan 20.00, för att sedan äta kvällsmat och gå och lägga sig.

Jag spelade fotboll och hade träning från klockan 16 till 18, varje dag. Efter det gjorde jag inte så mycket.

Klockan slog 22.00 och det var dags för mig att sova. Jag skulle precis öppna dörren till sovrummet då jag kände en hand på min axel. Jag vände mig om och där stod Zayn…

-  Alice. I’m sorry for today. I really wanted to hang out with you some more, but it seemed like you and me had too much to do.

-  Haha, Zayn. Don’t worry. We can be with each other tomorrow. Okay? Let’s say from 18-20.

-  Alright. And there was one more thing I wanted to talk to you about. I heard Liam said that you said you thought I was beautiful… And you liked me… Is that true…?

Jag stod med hjärtat i halsgropen. Vad skulle jag svara? Jag ville ju inte ljuga.

-  Yes, that’s right. I said so.

Jag förväntade mig ett svar, men det enda han gjorde var att vända sig om och gå därifrån…

/ Blobbzi